scorched

Hej.

Den flitiga bloggaren är här igen......

Blev lite inspirerad att skriva ett inlägg då t.o.m. mr. M Beslutat att smutsa ner hanky johansomfan bloggen.
Men är man mobilmagnat så kanske man har ett och annat att säga, vad vet jag? Jag är ju bara en simpel kranmontör.

Anyway.
Var på konsert i onsdags.
Backyard babies och Takida har skramlat ihop en lite turne i sommar som de kallar parksommar!
Skönt upplägg. Två band, en turné.

Schysst tänkte jag och köpte biljetter till giget på skansen.
Sen började jag fundera.
Backyard babies är verkligen äkta rock´n´roll.
Dom har nästan 20 års erfarenhet på scenen.
Dom rockar skiten av alla svenska rockband, eller ja det finns ju band som In Flames som ligger på samma nivå, men ni förstår nog.
Att Nicke Borg tatuerade halsen enbart för att han inte skulle kunna få ett vanligt jobb säger en del om attityden och hängivenheten till rock´n´roll.
Det är back yard babies på ena sidan.
Åsså har vi Takida på andra.

Jag blir irriterad på Takida.
Ända sedan jag första gången hörde talas om dom har jag varit irriterad på dem.
Jag vet inte så mycket om dom så visst, jag kanske inte har grund för det jag nu kommer att skriva.

Takidas låtar är ju bra. Man nynnar gärna med. Det är en del tyngd i vissa låtar och sångaren har en bra röst.
Men till att börja med.
Namnet Takida? Vad betyder det? Vart kommer namnet ifrån?
Och framförallt. Hur kan man ha ett så mesigt namn på ett rockband?
Takida.....låter som en datorväska eller nåt.

Jag har föreställt mej Takida live.
Lite tafatta, ingen scenvana och lite vilse på scen inför en stor publik.
Jag gick i första hand på konsert för att se ByB, men också för att jag ville att Takida skulle bevisa min teoris motsats.

Men ack så besviken jag blev.
Efter en timme med självsäkra och lika självklart asskicking Backyard babies var det dags för Takida.

På scenen kliver det på ett gäng som jag närmast, förutom sologitarristen, skulle beskriva som ett gäng före detta pojkbandmedlemmar som vill prova en ny genre.
Sologitarristen var den enda med skägg och aningen längre hår en de andra.....

anyway.
Dom sög på scen.
Helt stillastående spelar det på sina instrument utan att titta upp förutom då det är nån liten paus i musioken eller då de ska spela samma ackord i mer än fyra takter.
Går man på rockkonsert förväntar men sig att de som spelar klarar av att åtminstone gå en liten sväng och spela samtidigt.

Nog om de som spelade.

Nu är det ju faktiskt så att den jag blev mest irriterad på var sångaren.

Hade nog förmodligen haft större behållning av att se Jimmy Jansson då det gäller scenspråk.
Att lägga ena handen bakom rygeen och hoppa jämnfota till ljudet av dubbelkaggar och halvtunga riff är inte OK.
Inte heller att kobent stappla fram och tillbaka på scen och tro att det stämmer överens med musiken man levererar är OK.
Men det som fick bägaren att rinna över för mej var inför sista låten.
Då säger han följande:
-"Kan ni inte alla hoppa de sista tio minuterna?, det ser så häftigt ut. Och om ni inte vill hoppa så är det också okej."
Jag tror jag ska gå in på eBay och kolla om det finnf några testiklar som jag kan köpa åt honom.

HERREMINJE....är man tillräckligt duktig får man publiken att hoppa ändå.

Finns nog bara en sak att säga, köpa några rullar med Guns´n´roses och Ozzy, plugga och kom tillbaka och gör bättre ifrån er på scenen.
Takida har skönt gung i låtarna.
Men deras scenframträdande suddasde liksom ut det som är bra.

Men vad vet jag, jag är ju bara en simpel kranmontör.

/A