Trotsaren

Var på infomationsmöte om kommande stambyte tidigare ikväll.
Jag kände mig en aning illa till mods när jag direkt från jobbet stressat mig till föreningens lokal där mötet skulle äga rum.
Jag anade vad som skulle komma.
I området där jag flyttat in är majoriteten av de boende åtminstone 300 år gamla.
Föreningsbladet talar sitt tydliga språk där "trivselklubben har ordet" är en av rubrikerna varje gång.
Eller vad sägs om frågesport om upphittade blommor på årstafältet.
Ska man ha så inåt helvete tråkigt när man blir gammal och gaggig?

hursomhelst.
En gammal människa luktar illa. Vet inte om det är kläderna som gör det eller om man med tiden helt enkelt utsöndrar en fränare odör än den unga generationen.
Flera gamla människor i flock luktar ännu värre.
Flera gamla människor i flock i en liten lokal ligger på topp-tre-listan av saker som gör mej kräksjuk.
Blanda sen in lite dumma frågor och lite "det var bättre förr-mentalitet" så har ni receptet på en nästintill outhärdlig miljö.

Men bland skocken av vetgiriga gamlingar fanns en uppstickare.
Jag kallar honom trotsaren.
Jag såg honom inte, satt i andra änden av huset och dimman av gamlingarnas lukt låg tät i lokalen.
Men gissa om det blev tyst i lokalen och folk började skruva obekvämt på sej när han utbrister:
-"Vi har inte godkänt stambytet. Hur kommer ni att hantera oss? Ni kommer aldrig in i våran lägenhet." 
Herre min skapare.

Man kunde nästan ta på tankarna som flöt runt som nytillverkad napalm i rummet.

Men men men....kan han verkligen sätta stopp för det här?

Men men men....varför vill inte han ha ett nytt badrum? osv osv osv

Jag svor också lite inombords men tänkte "stor chans".

Måste vara jobbigt att ta fighten mot en förening med 840 lägenheter där hela arbetet dessutom har påbörjats.


Men det är kul med människor som rör om lite i grytan.

Stackars hantverkare som ska jobba  i deras lya.
Skulle kunna betala en slant för att sitta med en skål popcorn och iaktta hur han på de mest finurliga sätt försöker jävlas med hantverkarna.

I min lya blir det iaf fint.
Dom är mer än välkomna att riva ut badrummet.

god natt på er.

/A


Fokus ason fokus

Går man till en pizzeria är det inte alltid man får ett så där alldeles strålande glatt bemötande.
Jag menar inte på något sätt att pizzabagarna överlag är sura och otrevliga, nej missförstå mej inte.
Jag menar bara att man ofta för ett aningen trött mummel när man står och beställer.
Den som tar beställningen kastar ett snabbt öga på den som ska baka pizzan och det behövs inte många ord, faktum är att det ofta räcker med en liten liten post-it lapp med lika små nummer och bokstäver på, för att bagaren i fråga börjar brottas med degen och utan att ens så mycket som snegla på menyn vet exakt vad som ska vara på pizzan.
Redan där börjar man förstå att det är mycket som dessa herrar, ja jag skriver herrar för jag har aldrig sett en kvinnlig pizzabagerska, måste hålla i huvudet.

Inte nog med att det för mig skulle vara jobbigt att hålla reda på vad det ska vara på en pizza, de har ju ofta en 20-30 pizzor, kanske ännu fler?, att göra på en gång.
Med all denna information att hålla reda på så kanske det inte finns så mycket utrymme till att vara astrevlig.

Jag vill bara ännu en gång påpeka att jag har ytterst goda erfarenheter från pizzapersonal. Aldrig sura miner. Bara det här lite trötta snudd på loja bemötandet. Och viktigt att tillägga är att jag inte stör mej på det, det är bara ett faktum.

Hursomhelst.
För att gräva djupare i detta mysterium tänkte jag att om nån någon gång får för sej att diskutera detta med mej så kan jag med gott samvete lite slött kolla på denne någon och mumla: -"been there, done that"
För as a matter of fact:

 

Jag har idag full förståelse för alla pizzabagare/bagerskor där ute.
Keep up the good work!

/Ason

Kan ni inte hoppa? det ser så häftigt ut.....

Hej.

Den flitiga bloggaren är här igen......

Blev lite inspirerad att skriva ett inlägg då t.o.m. mr. M Beslutat att smutsa ner hanky johansomfan bloggen.
Men är man mobilmagnat så kanske man har ett och annat att säga, vad vet jag? Jag är ju bara en simpel kranmontör.

Anyway.
Var på konsert i onsdags.
Backyard babies och Takida har skramlat ihop en lite turne i sommar som de kallar parksommar!
Skönt upplägg. Två band, en turné.

Schysst tänkte jag och köpte biljetter till giget på skansen.
Sen började jag fundera.
Backyard babies är verkligen äkta rock´n´roll.
Dom har nästan 20 års erfarenhet på scenen.
Dom rockar skiten av alla svenska rockband, eller ja det finns ju band som In Flames som ligger på samma nivå, men ni förstår nog.
Att Nicke Borg tatuerade halsen enbart för att han inte skulle kunna få ett vanligt jobb säger en del om attityden och hängivenheten till rock´n´roll.
Det är back yard babies på ena sidan.
Åsså har vi Takida på andra.

Jag blir irriterad på Takida.
Ända sedan jag första gången hörde talas om dom har jag varit irriterad på dem.
Jag vet inte så mycket om dom så visst, jag kanske inte har grund för det jag nu kommer att skriva.

Takidas låtar är ju bra. Man nynnar gärna med. Det är en del tyngd i vissa låtar och sångaren har en bra röst.
Men till att börja med.
Namnet Takida? Vad betyder det? Vart kommer namnet ifrån?
Och framförallt. Hur kan man ha ett så mesigt namn på ett rockband?
Takida.....låter som en datorväska eller nåt.

Jag har föreställt mej Takida live.
Lite tafatta, ingen scenvana och lite vilse på scen inför en stor publik.
Jag gick i första hand på konsert för att se ByB, men också för att jag ville att Takida skulle bevisa min teoris motsats.

Men ack så besviken jag blev.
Efter en timme med självsäkra och lika självklart asskicking Backyard babies var det dags för Takida.

På scenen kliver det på ett gäng som jag närmast, förutom sologitarristen, skulle beskriva som ett gäng före detta pojkbandmedlemmar som vill prova en ny genre.
Sologitarristen var den enda med skägg och aningen längre hår en de andra.....

anyway.
Dom sög på scen.
Helt stillastående spelar det på sina instrument utan att titta upp förutom då det är nån liten paus i musioken eller då de ska spela samma ackord i mer än fyra takter.
Går man på rockkonsert förväntar men sig att de som spelar klarar av att åtminstone gå en liten sväng och spela samtidigt.


Nog om de som spelade.

Nu är det ju faktiskt så att den jag blev mest irriterad på var sångaren.

Hade nog förmodligen haft större behållning av att se Jimmy Jansson då det gäller scenspråk.
Att lägga ena handen bakom rygeen och hoppa jämnfota till ljudet av dubbelkaggar och halvtunga riff är inte OK.
Inte heller att kobent stappla fram och tillbaka på scen och tro att det stämmer överens med musiken man levererar är OK.
Men det som fick bägaren att rinna över för mej var inför sista låten.
Då säger han följande:
-"Kan ni inte alla hoppa de sista tio minuterna?, det ser så häftigt ut. Och om ni inte vill hoppa så är det också okej."
Jag tror jag ska gå in på eBay och kolla om det finnf några testiklar som jag kan köpa åt honom.

HERREMINJE....är man tillräckligt duktig får man publiken att hoppa ändå.

Finns nog bara en sak att säga, köpa några rullar med Guns´n´roses och Ozzy, plugga och kom tillbaka och gör bättre ifrån er på scenen.
Takida har skönt gung i låtarna.
Men deras scenframträdande suddasde liksom ut det som är bra.

Men vad vet jag, jag är ju bara en simpel kranmontör.

/A 


RSS 2.0