matmonotont
Ta fram köttbullarna, som du vid inhandlandet delade upp i lämpliga portioner i små plastpåsar, ur frysen och lägg påsen i kylen.
Dag 2:
Koka upp lite, med betoning på lite, vatten i en kastrull. Glöm inte att salta.
Sätt därefter på vattenkokaren.
Vattnet från vattenkokaren häller du, när vattenkokaren gjort sitt, upp i kastrullen med lite vatten.
Ha sen i makaroner.
Stek på köttbullarna som nu har tinat i kylen.
blanda makaroner och köttbullar
servera med ketchup.
ta fram en ny påse köttbullar ur frysen och lägg den i kylen
Jag börjar kunna det här nu.
/A
Callo är inte det verkliga hotet
Detta är ett riktat meddelande till Hanky, som tillsammans med sitt dreamteam är ute på helt fel sida av cykelvägen:
Du har tydligen inte hört talas om Dr. DeWalt. Just det. En till synes ofarlig herre som man kan tro tillverkar elverktyg, av just märket DeWalt, i syfte att sälja till hantverkare. Men hör här. Tillsammans med en likasinnad, mr. Shang lee Makita, har de djävulska planer.
Efter att i barndomens år ha blivit retad och utfryst av ingen mindre än Callo, beslutade sig Dr. DeWalt och mr. Shang lee Makita att nån gång, nån dag, nånstans och på något sätt förgöra Callo för gott.
Nu har planerna mer eller mindre blivit mer än planer, det händer nu.
DeWalt och Makita, som i bekantskapskretsen kallas för sågen och borren, har under många år letat efter Callo, eller Carro som han egentligen tros heta, men han läspar så det har blivit Callo.
Nu har de honom äntligen på bladet, för dom har en insider bland Callos män.
När de fick höra om pinnplanerna visste de exakt hur de skulle göra.
De massproducerar en helt ny form av sågklinga som är fjärrstyrd och kan flyga upp till 50 m. högt med en räckvidd på 100 m.
Gissa om Callos gossar kommer att bli storögda när de får se dessa maskiner komma flygande och totalförstöra deras pinnar.
Inte nog med det. Mr. Makita har låtit tillverka en serie likadana, flygande, borrmaskiner.
När pinnarna är förstörda kommer steg två i motattacken: Organpenetreraren.
Just det. Callos män kommer inte bara bli storögda, de kommer även att bli organpunkterade.
När de sen skickas till sjukan kommer man att häpet stå och se på för ingen har någonsin skådat denna organpunka och de kommer sakta och smärtsamt dö.
Men tror du att DeWalt och Makita nöjer sej med att slå ut Callo?
Nej nej nej.
De har fått mersmak. Måhända har allmänheten blivit lite skraj för pinnarna.
Vad tror du dom är inför sågklingorna och borrarna?? Jo, scared to death.
Blotta tanken på organpunka får vem som helst att falla på knä och erkänna Dr. DeWalt och Mr. Shang lee Makita som härskare över världen.
Kan Hankys dreamteam stoppa detta?
Svaret är nej.
Varför?
Dom har redan fått organpunka......utom en......Knut Knutsson.
Han är en av DeWalt och Makitas allierade.
Hur kan jag veta detta?
Tjaaa......vissa saker vet man bara.
/A
Atom
I morgon ska jag åka detta vidunder.
Planen var att dra med alla kompisar och ha en trevlig dag i Linköping bland bensinångor och kaffetermosar.
Tji fick jag.
En efter en faller de bort.
Nu får jag troligtvis sätta mej på ett, tack vare bajs-SJ, överfullt tåg och ta en bulle till motorstadion. (för stor chans att jag hittar i Linköping)
Men vafan, det kan väl vara kul att åka racerbil....
Tur att man har Marcus Spjuth.
Han kommer förmodligen sätta sej i bilen sekunden jag ringer och fara som ett, märk ordvitsen, spjut(h) hit.
Men jag är inte bitter, eller ja lite.
Jag har just köpt Metallicas bästa, och metalvärldens också för den delen, platta death magnetic.
Kan inte sluta hylla den.
Hur det nu blir i morgon så är en sak säker: 0-100 km/h på 3,3 s.
/A
Death magnetic.
Många intressen m.m. kommer och går.
Jag var imponerad av sopbilen när jag var liten. Var mer eller mindre övertygad om att det sannolikt vore det bästa man kunde göra.
Visst är det bra med sopbilar och återvinning, men min uppfattningen om vad mitt liv skulle gå ut på har ändrats sen dess.
En konstant i mitt liv har emellertid varit min passion för hårdrock och metal, och då med Metallica överst på den tronen.
Jag kommer ihåg att jag har Gustav Dahlqvist att tacka för att han introducerade mig för Metallica när jag var liten.
Oddsen att jag hade lyssnat på dom ändå var väl förvisso höga, men ändå....
Nu sitter jag i skrivande stund med lurarna på och lyssnar på deras senaste (mäster)verk.
För visst är det mästerligt.
Skivan släpps inte förrän på fredag den 12.
Men den har läckt och jag har fått tag på en kopia.
Det var över femton år sedan Metallica släppte den svarta skivan.
De lyckades skapa en helt ny tyngd i hårdrocksvärlden.
Jag kan ärligt säga att jag aldrig hört det soundet hos något annat band någonsin.
Men nu har de lyckats igen.
Efter St. Anger var det väl många som undrade vad bandet höll på med.
Och med handen på hjärtat, det är väl den platta med Metallica som inte ligger högst på min lista.
Men den var bra för bandet. Med så mycket aggressioner var det bra att få det på skiva.
Det var för övrigt det första albumet då alla medlemmar fick vara med och skapa. Tidigare var det James Hetfield och Lars Ulrich som hade allt att säga till om.
Det blev som det blev, ett experiment.
Men nu till Death magnetic.
Läste en recension och kan hålla med om att ilskan från St. Anger finns kvar, men man har "hittat tillbaka" till rötterna.
"Hittat tillbaka" låter väl lite töntigt tycker jag. Inte direkt så att de glömt bort hur man gör....men för all del.
Ska inte grotta ner mig alltför mycket, men en låt som speciellt är värd att skriva om är "My apocalypse".
Där finns ilskan från St. Anger, råheten från Kill ém all, snabbheten och brutaliteten från Ride the lightning samt den ovannämnda nya tyngden man upplevde från svarta skivan.
Jag blir helt överväldigad när jag lyssnar på den. Jag vill bara skrika rakt ut.
Eller som en viss svensk artist skulle säga: "sparka bakut, och göra nåt sjukt" (lame)
Riffet i refrängen passar så bra till just de orden som sjungs då. "We cross that line". Det är väl inte det dom avser, men linjen för mig handlar om att dom har än en gång lyckats ta hårdrocken till en ny nivå.
Det är sjukt.
Jag har aldrig varit mer övertygad, Metallica är och förblir världens bästa band.
Jag skiter i att Hanky tycker att dom är posers.
Jag kommer inte behöva diskutera Metallica med dig mera. Jag ska nog tatuera "Death magnetic" i ena handflatan så kan jag bara hålla upp den mot dej och säga "Talk to the hand" om du tar upp det igen.
Du sa att du gillade dom när de skrek under Kill ém all.
Är det nån skiva du ska köpa så är det den här Hanky.
Men du, du vet att jag gillar dej ändå....
För att knyta ihop mina tankar om Metallicas nya platta så har jag en fråga till mig själv.
Är det här det bästa du har hört någonsin inom hårdrock/metal i allmänhet och Metallica i synnerhet?
Tveklöst JA.
Fick jag välje en enda cd att ta med mej till en öde ö så skulle det utan att fundera en sekund vara den här.
Tack Metallica!!
och tack för mej....
/A
FjantMicke
Så möts ni av FjantMicke som helt obekymrat står och stirrar in i lägenheten.
Ja det är sant, han är så lång att han inte ens behöver stå på tå för att nå upp till fönstret.
Inte helt OK Micke, jag blev lite skraj faktiskt.
Nej ny dag, nytt tag som jag alltid har sagt.
/A
Trotsaren
Var på infomationsmöte om kommande stambyte tidigare ikväll.
Jag kände mig en aning illa till mods när jag direkt från jobbet stressat mig till föreningens lokal där mötet skulle äga rum.
Jag anade vad som skulle komma.
I området där jag flyttat in är majoriteten av de boende åtminstone 300 år gamla.
Föreningsbladet talar sitt tydliga språk där "trivselklubben har ordet" är en av rubrikerna varje gång.
Eller vad sägs om frågesport om upphittade blommor på årstafältet.
Ska man ha så inåt helvete tråkigt när man blir gammal och gaggig?
hursomhelst.
En gammal människa luktar illa. Vet inte om det är kläderna som gör det eller om man med tiden helt enkelt utsöndrar en fränare odör än den unga generationen.
Flera gamla människor i flock luktar ännu värre.
Flera gamla människor i flock i en liten lokal ligger på topp-tre-listan av saker som gör mej kräksjuk.
Blanda sen in lite dumma frågor och lite "det var bättre förr-mentalitet" så har ni receptet på en nästintill outhärdlig miljö.
Men bland skocken av vetgiriga gamlingar fanns en uppstickare.
Jag kallar honom trotsaren.
Jag såg honom inte, satt i andra änden av huset och dimman av gamlingarnas lukt låg tät i lokalen.
Men gissa om det blev tyst i lokalen och folk började skruva obekvämt på sej när han utbrister:
-"Vi har inte godkänt stambytet. Hur kommer ni att hantera oss? Ni kommer aldrig in i våran lägenhet."
Herre min skapare.
Man kunde nästan ta på tankarna som flöt runt som nytillverkad napalm i rummet.
Men men men....kan han verkligen sätta stopp för det här?
Men men men....varför vill inte han ha ett nytt badrum? osv osv osv
Jag svor också lite inombords men tänkte "stor chans".
Måste vara jobbigt att ta fighten mot en förening med 840 lägenheter där hela arbetet dessutom har påbörjats.
Men det är kul med människor som rör om lite i grytan.
Stackars hantverkare som ska jobba i deras lya.
Skulle kunna betala en slant för att sitta med en skål popcorn och iaktta hur han på de mest finurliga sätt försöker jävlas med hantverkarna.
I min lya blir det iaf fint.
Dom är mer än välkomna att riva ut badrummet.
god natt på er.
/A
Fokus ason fokus
Jag menar inte på något sätt att pizzabagarna överlag är sura och otrevliga, nej missförstå mej inte.
Jag menar bara att man ofta för ett aningen trött mummel när man står och beställer.
Den som tar beställningen kastar ett snabbt öga på den som ska baka pizzan och det behövs inte många ord, faktum är att det ofta räcker med en liten liten post-it lapp med lika små nummer och bokstäver på, för att bagaren i fråga börjar brottas med degen och utan att ens så mycket som snegla på menyn vet exakt vad som ska vara på pizzan.
Redan där börjar man förstå att det är mycket som dessa herrar, ja jag skriver herrar för jag har aldrig sett en kvinnlig pizzabagerska, måste hålla i huvudet.
Inte nog med att det för mig skulle vara jobbigt att hålla reda på vad det ska vara på en pizza, de har ju ofta en 20-30 pizzor, kanske ännu fler?, att göra på en gång.
Med all denna information att hålla reda på så kanske det inte finns så mycket utrymme till att vara astrevlig.
Jag vill bara ännu en gång påpeka att jag har ytterst goda erfarenheter från pizzapersonal. Aldrig sura miner. Bara det här lite trötta snudd på loja bemötandet. Och viktigt att tillägga är att jag inte stör mej på det, det är bara ett faktum.
Hursomhelst.
För att gräva djupare i detta mysterium tänkte jag att om nån någon gång får för sej att diskutera detta med mej så kan jag med gott samvete lite slött kolla på denne någon och mumla: -"been there, done that"
För as a matter of fact:
Jag har idag full förståelse för alla pizzabagare/bagerskor där ute.
Keep up the good work!
/Ason
Kan ni inte hoppa? det ser så häftigt ut.....
Hej.
Den flitiga bloggaren är här igen......
Blev lite inspirerad att skriva ett inlägg då t.o.m. mr. M Beslutat att smutsa ner hanky johansomfan bloggen.
Men är man mobilmagnat så kanske man har ett och annat att säga, vad vet jag? Jag är ju bara en simpel kranmontör.
Anyway.
Var på konsert i onsdags.
Backyard babies och Takida har skramlat ihop en lite turne i sommar som de kallar parksommar!
Skönt upplägg. Två band, en turné.
Schysst tänkte jag och köpte biljetter till giget på skansen.
Sen började jag fundera.
Backyard babies är verkligen äkta rock´n´roll.
Dom har nästan 20 års erfarenhet på scenen.
Dom rockar skiten av alla svenska rockband, eller ja det finns ju band som In Flames som ligger på samma nivå, men ni förstår nog.
Att Nicke Borg tatuerade halsen enbart för att han inte skulle kunna få ett vanligt jobb säger en del om attityden och hängivenheten till rock´n´roll.
Det är back yard babies på ena sidan.
Åsså har vi Takida på andra.
Jag blir irriterad på Takida.
Ända sedan jag första gången hörde talas om dom har jag varit irriterad på dem.
Jag vet inte så mycket om dom så visst, jag kanske inte har grund för det jag nu kommer att skriva.
Takidas låtar är ju bra. Man nynnar gärna med. Det är en del tyngd i vissa låtar och sångaren har en bra röst.
Men till att börja med.
Namnet Takida? Vad betyder det? Vart kommer namnet ifrån?
Och framförallt. Hur kan man ha ett så mesigt namn på ett rockband?
Takida.....låter som en datorväska eller nåt.
Jag har föreställt mej Takida live.
Lite tafatta, ingen scenvana och lite vilse på scen inför en stor publik.
Jag gick i första hand på konsert för att se ByB, men också för att jag ville att Takida skulle bevisa min teoris motsats.
Men ack så besviken jag blev.
Efter en timme med självsäkra och lika självklart asskicking Backyard babies var det dags för Takida.
På scenen kliver det på ett gäng som jag närmast, förutom sologitarristen, skulle beskriva som ett gäng före detta pojkbandmedlemmar som vill prova en ny genre.
Sologitarristen var den enda med skägg och aningen längre hår en de andra.....
anyway.
Dom sög på scen.
Helt stillastående spelar det på sina instrument utan att titta upp förutom då det är nån liten paus i musioken eller då de ska spela samma ackord i mer än fyra takter.
Går man på rockkonsert förväntar men sig att de som spelar klarar av att åtminstone gå en liten sväng och spela samtidigt.
Nog om de som spelade.
Nu är det ju faktiskt så att den jag blev mest irriterad på var sångaren.
Hade nog förmodligen haft större behållning av att se Jimmy Jansson då det gäller scenspråk.
Att lägga ena handen bakom rygeen och hoppa jämnfota till ljudet av dubbelkaggar och halvtunga riff är inte OK.
Inte heller att kobent stappla fram och tillbaka på scen och tro att det stämmer överens med musiken man levererar är OK.
Men det som fick bägaren att rinna över för mej var inför sista låten.
Då säger han följande:
-"Kan ni inte alla hoppa de sista tio minuterna?, det ser så häftigt ut. Och om ni inte vill hoppa så är det också okej."
Jag tror jag ska gå in på eBay och kolla om det finnf några testiklar som jag kan köpa åt honom.
HERREMINJE....är man tillräckligt duktig får man publiken att hoppa ändå.
Finns nog bara en sak att säga, köpa några rullar med Guns´n´roses och Ozzy, plugga och kom tillbaka och gör bättre ifrån er på scenen.
Takida har skönt gung i låtarna.
Men deras scenframträdande suddasde liksom ut det som är bra.
Men vad vet jag, jag är ju bara en simpel kranmontör.
/A
Top view
Man har ju ett arbete som är så vackert att man blir tårögd.
Känns som att det börjar bli en kran-blogg.
Jag gillart.
/A
Arbetslivet
Tänkte visa ett par bilder som bevisar att man kan ha kul på jobbet!
pontus
jag
jag och pontus
Ja du Johan.
Grattis än en gång till att du fått ur den största tummen jag varit med om som nånsin har suttit i en röv!
/A
En lattjo liten pryl
Där ligger man i lä...
På tal om städning. Undrar hur nedanstående figur funkar som mopp.
oskar
/A
Personlig integritet
Nu har jag provat mina vingar.
Eller rättare sagt har jag provat min väns sköra vingar.
Tänkte utmana den personliga integriteten á la skvallerpress.
Jag infogade, utan vidare anledning, en bild av Hank och en krullig människa som jag fotade i ett närgånget ögonblick.
Mitt expriment gick ut på att undersöka hur lång tid det skulle ta innan mr. 2008 (?) reagerade på mitt sinnrika expriment.
Då han inte är uppe med tuppen som jag så tog det ett tag innan sms:et ramlade in.
Budskapet var, med en Hank-glimt i ögat, rörande tydligt:
Ta bort bildjäveln för fan, annars ska du få smaka på din egen medicin.
Då jag vet att han har skarp ammunition för en motattack så tog jag genast bort mitt inlägg vid första bästa tillfälle.
Men som den goda människa man är så skrev jag redan i inlägget att jag, om det fanns misstycke, skulle ta bort bilden.
Således kan ni vara lugna gott folk. Jag kommer ALDRIG, då menar jag ALDRIG, börja jobba på skvallerpress.
För att plåstra min väns sår och samtidigt hylla honom vill jag lägga in en bild som jag till och med tror att han är lite stolt över.
Så Hank, misstycker du så tar jag bort den med.
Men det blir i såna fall med ett sårat hjärta.
Här kommer han!
/A
Favorit i repris
Känns lite speciellt att få skruva med karusellerna som man när man var liten gick och tittade på och åkte med skräckblandad förtjusning.
Kan för tydlighetens skull klargöra att jag inte är någon karuselllagare på heltid.
I vanliga fall monterar jag lyftkranar.
Hur kommer det sig att du e på grönan då?, undrar säkert du.
Jo, det var ju så att jag stötte ihop med VD för tivolit en blöt kväll vid stängningsdags på Kellys.
Vi började snacka om karuseller och sockervadd och vips så tyckte han att jag kunde åka och laga lite karuseller då och då.
Men men, sa jag, jag har ju aldrig hållt på med sånt...
Det är lugnt sa han. Det är ingen som vet vad dom pysslar med där inne.
Varje sommar är jag på helspänn och lyssnar efter knakande fackverk och skrikande bultar.
Shit, jag kommer aldrig bli en lika bra storyteller som Hank.
Sanningen då.
Min chef har en bror som har en firma som har en massa (4 st. typ) duktiga mekaniker.
Dom har lite jobb på grönan och jag är väl mest där för att räcka över verktyg.
Lite som en sjuksyrra som räcker fram skalpellen till sin doktor.
Men det är kul.
/A
The real mr. 2008
Tänkte formulera en liten enkät där du kan se hur hipp och 2008 du är.
Enkelt: om du svarar ja på de flesta frågor, säg typ 90%, så är du en mr./mrs./ms. 2008.
1. Har du internetbank?
2. Använder du dej av e-faktura?
3. Bloggar du?
4. Pensionssparar du?
5. Har du en olycksfall - och sjukvårdsförsäkring?
6. Har du ett playstation 3 med 80 GB hårddisk som inte finns på den Svenska marknaden ännu?
7. Har du spelet "Rockband" till PS3 80 GB som inte finns på den svenska marknaden ännu?
Hur många ja blev det??
Som en parentes så kan ju jag säga att jag svarar ja på samtliga frågor.
Ja men dåså.
Ha en trevlig helg.
Nu ska jag på fest.
/A "mr. 2008"
smärta
Man ser verkligen hur ont han har......
En fråga som omedelbart poppar upp hos mej:
Är han nöjd med den bilden?
/A
Morgonstund
Vissa saker är ju skönare än andra.
Det måste till exempel finnas skönare saker i världen än att ställa klockan på 04:45, se ut som en fågelholk när man vaknar, stappla sig upp och försöka göra en anständig frukost.
I morse blev det mackor med mjukost och sojamjölk, eller sojadryck kalcium+ för att vara noggrann.
Just det, ny information: jag tror att jag är laktoskänslig, lite G men vad ska man göra.
ok, det där med anständig frukost var väl att ta i, men det lät ganska bra.
Men när man efter en stund hatr fått koll på vänster och höger och hur man blinkar så är det inte så jävla dumt att vara uppe med tuppen.
Sitter i min tjänstebil, öh..., utanför gröna lund med en kaffe och väntar på två kollegor.
Vad jag gör utanför gröna lund och vilket slickt jobb jag har som omfattar tjänstebil kommer att klarna efter ett tag.
Nåja, det ser ut att bli en fin dag i alla fall.
/A
väger ca 80 kg.
Fotboll
Jag är en fotbollsspelare av den inte allt för grova kalibern.
Bollen lirar väl mer med mej än vad jag gör med den.
Den går sällan eller aldrig dit jag vill.
Men rackarns vad kul det är att i goda vänners lag samlas på polishögskolans idrottsanläggning och bara lira.
Det är dock inte smärtfritt, särskilt inte när vår vän Jonas, den av oss som pluggar till polis, får till en kanon som t.o.m. diego skulle avundas, precis mitt i nyllet på mej.
Det är tur att man snusar...
För övrigt var nog Johansomfan den som, iaf under "pricken", sköt om möjligt ännu hårdare.
Nej nog om det, klockan är ställd på 04:45 så det är bara att lägga sej och se glad ut.
/A
jag är ca. 180 cm. lång
Jaha, då ska man bli bloggare då!
Min vänner Johan och Henke, alias Hanky och Johansomfan, har en blogg, hanky.blogg.se.
Deras blogg omfattar livets alla viktiga ämnen. De har dessutom ett roligt fisktema där de en gång i veckan, eller rättare sagt Hanky, skriver om en fiskart.
Eller....ja....det är hans ambition att skriva en gång i veckan...
hursomhelst.
Nu vill jag också blogga.
Jag vill undersöka om detta fenomen är något som kommer att sluka hela min tid eller om det är något jag kommer att göra intensivt en viss tid och sen bara lägga upp på den berömda hyllan.
Vem vet, det kanske kommer att utvecklas till ett fint samarbete mellan mej och Hanky+Johansomfan.
Jag kommer undan för undan berätta om vem jag är.
Så håll till godo.
För om man väntar på nåt gott så blir det bara härligt!
Okej då...jag heter Anders.
